Stoppa pressarna! Finn Zetterholm släpper nytt!!


Det är 18 år sedan senaste plattan. 2016-11-03 är det dags för Finn Zetterholm att släppa nya plattan Månans Alfabet! Det här måste ju bara vara bra!

Stabila Pretty Maids!


Pretty Maids är numera ganska stabila i sina releaser. Det tycker i alla fall jag. I början av karriären fladdrade det lite åt alla möjliga håll, även om det mesta var bra eller anständigt. Den här ska bli kul att höra. Kingmaker släpps 2016-11-04

Civil War släpper nytt...


Jag skrev om debuten Killer Angels för ett par år sedan. Nu är det dags för ett nytt album The Last Full Measure! Släpps 2016-11-04

Tygers of Pan Tang – Only the Brave – 2016









Jag har verkligen inte haft koll på Tygers of Pan Tang genom åren utan var tvungen att läsa på. Inget som har direkt med musiken att göra på det nya albumet så klart. Men det slår mig att det verkar som att bandet legat på is vid två tillfällen genom åren, att det alltid funnits  minst en originalmedlem i sättningen, dock inte alltid gitarristen Robb Weir som numera är den som får benämnas som åldermannen i gänget. Det blev en lång mening...

Musikaliskt har jag inget att anmärka på. Det är hårdrock av klassikst snitt och men hör genast att det är frågan om ett band med rötterna i NWOBHM. Det låter väl lite modernare och produktionen är inget som låter ”gammalt”. Det är faktiskt ganska upplyftande att lyssna på opretentiös hårdrock för en gångs skull. Vem bestämmer förresten vad som är pretentiöst eller inte. Ligger inte det i betraktarens öga?

Jaja, jag håller det här kort. Jag gillar det här. Det är precis den typen av musik som jag en gång växte upp med. Enkel hederlig äkta hårdrock utan en massa krusiduller.

7/10


New Jearsey bandet Bon jovi


Det tog mig till Bon Jovis femtielfte album The Circle innan jag fattade grejen med New Jersey soundet. Den här - This House is not for sale, kanske är en höjdare? Gräsiskt fult omslag men inte ska man döma efter det.. Släpps 2016-11-04

Kee Marcello – Scaling Up – 2016




Jag har i princip inte hör något från Kee Marcello sedan han lämnade (eller fick sparken?) från Europe. I alla fall om man ska prata om det musikaliska. Jag tog mig faktiskt tid att läsa hans bok – Rockstjärnan Gudglömde, med det är ju också ett par år sedan nu så det här var verkligen en intressant upplevelse. Man kan ta sig den lyxiga friheten att koppla bort allt han har sysslar med tidigare. Musikaler, nämnda Europe och Easy Action på sin tid.

Skivan känns musikalist helt rätt i sin tid. Det är kanske inte jätteupplyftande och hit-kvaliteten är frånvarande. Det vill säga de omedelbara hitsen som knappast finns exempel på i modern tid. Riktiga hits hör hemma i en svunnen tid och insöps under ungdomsåren när den musikaliska erfarenheten var väldigt grön. Hitsen som formade de framtida musikaliska preferenserna kan man säga.

Men det är klart stabila låtar och framförandet kan man verkligen inte klaga på. Som gitarrist hade jag abslut inga tvivel. Kee Marcello är en av de skickligaste gitarristerna från detta land, eller överhuvudtaget egentligen. Jag kände också till sedan tidigare att hans färdigheter bakom pianot eller keyboarden var goda. Det som förvånande mig var snarare vilken fantastisk sångare han är! Jag kunde knappast tro mina öron vid första genomlyssningen och var tvungen att kolla upp så det inte var Glenn Hughes eller någon annan erkänt duktig sångare bakom micken. Men icke, det är Kee som sjunger och han gör det verkligen med den äran.

Jag tror att det här är ett album som kommer att växa. Än så länge har jag lyssnat igenom det några gånger och jag får säga att det bara blir bättre och bättre. Sannolikt har det inte växt färdigt än och jag ställer mig ännu frågan om jag ska nöja mig med spotify eller om en fysisk produkt skall inhandlas. Jag får nog återkomma med det men helt klart är att ett dagsfärskt betyg så långt blir...

6/10

(men en stark 6:a)


Tygers of Pan Tang lever än


Jag hade faktikst ingen aning om att det här gamla bandet fortfarande var aktivt. 2016-10-21 släpps Only the Brave