Timotej var med i melodifestivalen med den hyfsat
medryckande Kom som faktiskt hade någon form av hook. Jag vill inte påstå
att jag älskade den, men någonting tycker jag dock den hade. Var har då de
övriga låtarna på det här obligatoriska albumet i kölvattnet efter
melodifestivalframgångarna? Ja, vi kan väl säga att Kom inte är särskilt
representativ för skivan och att det mestadels handlar om helt annan pop än den
etnovariant som Kom kan sägas stå för. Dragspel, flöjt och fiol framträder inte
alls och allt som vi får är opersonlig pop som verkligen inte sticker ut från
mängden. Tänk dig Nordman utan
nyckelharpa, utan Håkan Hemlin och
utan de melodier som Sarek kan få
till i sina bästa stunder och du har bilden fullständigt klar för dig. Det blir
bara ett taktfast dunkande utan själ och utan finess och faktiskt dötrist att
lyssna på!
2/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar