En inte alls särskilt snabb platta, vilket
man kanske oftast förknippar black metal band som Lord Belial med. Trots detta får Micke
Backelin jobba för lönen på sina baskaggar emellanåt och dynamiken i låtar funkar
utmärkt. Plattan har en melodisk approach och får jag säga mitt så påstår jag
att det är ett genidrag. Det finns traditionella riff som kontrast till de
tremolotekniker man kanske främst förknippar med genren, det finns också konventionella
heavy metal solon som kanske inte passar så där jättebra in i produktionen, men
det är å andra sidan inget man stör sig särskilt länge över. Till plattans
nackdel talar att många av riffen tycks vara byggda på samma rytmer vilket kan
få en lite tjatig effekt, dock kan jag även se en fördel i detta förfarande då
man på så sätt också ger plattan ett konceptsound och ett helhetsintryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar